Telenätets utveckling leder till ökade klyftor mellan stad och landsbygd
En del av Sveriges befolkning kan inom de närmaste åren bli utan möjlighet att tryggt göra någonting så självklart som att ringa ett telefonsamtal.
Den nya kommunikationstekniken har lett till en rad bekvämligheter, allt fler betalar räkningar, beställer tågbiljetter eller gör apoteksärenden online. Men denna utveckling har inte enbart positiva effekter, i samma takt som Telia monterar ner det fasta telenätet och river sina gamla telefonstolpar blir flera tusen svenskar utan någonting som enligt lag (lagen om elektronisk kommunikation) är en rättighet både för medborgare och företag. Inte ens Telia lämnar dock några garantier för att denna lag ska efterföljas i övergången mellan fast telefonnät och GSM-nät. Telia förklarar istället stolt att man har täckning till 99 procent av befolkningen och 90 procent av landets yta, den procent av befolkningen som saknar täckning har uppmanats ”tänka på vart man bosätter sig”. Detta trots Post- och telestyrelsens krav att Telia ska ge alla som berörs av telefonstolpsavverkningen samma säkra service mobilt som de tidigare haft med det fasta nätet, och trots den lag som tydligt säger att dessa kommunikativa tjänster alltid ska finnas tillgängliga för alla på lika villkor i hela landet till ett överkomligt pris. I lagtexten trycks det även på att man ska beakta denna kommunikations nödvändighet för informationsfrihet och yttrandefrihet.
Dessa juridiska och rättsliga aspekter är självklart viktiga, men den procent, de tusentals svenskar som drabbas av denna enligt mig dåligt hanterade övergång är faktiskt i första hand människor, inte marginalsiffror på ett papper. Post- och telestyrelsens krav måste följas, de klyftor mellan stad och landsbygd som uppstår i och med detta är helt oacceptabla inte bara ur rättslig aspekt utan även med hänsyn till de människor som drabbas, ingen ska behöva bo i ett svart kommunikationshål!
Insändarskribent:
Varför så tyst?
