Sjuka upphandlingar
Man vet knappt om man skulle skratta eller gråta åt situationen idag. Det tidigare gemensamma i samhället har blivit kidnappat av det privata kapitalet. Närmast tänker jag på det omskrivna HPV-vaccinet och turerna kring det. Ett hedervärt imitativ som nu förhalas av läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline. Hela situationen där uppgörelser alltid ska ske på kapitalets villkor är en nog som någon tydlig tidsmarkör.
Att ett företag sätter sin vinst i första rummet är inte att förfasas eller förvånas över, det ligger i sakens natur. Inget att moralisera över, utan bara att konstatera. Vad som istället gör mig lätt illamående är hur man från samhällets sida accepterar att ett okänt antal flickor med stor sannolikhet går miste om vaccinering. Detta på grund av att ett bolag inte vill gå miste om en stor order.
Lägligt i dagarna kommer mer och mer forskning och uppföljningar på privatiseringarna och upphandlade tjänster. Forskning som visar att de påstådda fördelarna uteblivit. Forskningschefen på näringslivsanknutna SNS Laura Hartman lämnar sin tjänst, åtföljd av statsvetarproffessorn Olof Pettersson. Avhoppen sker till följd av att det inte är populärt att forskning visar sig vara näringslivskritisk.
I ljuset av det här, backar då de så kallade ansvarstagande privatiseringsvurmarna? Reviderar man sin ståndpunkt att privatiseringar är det bästa för vårdtagare och medborgare? Nej det gör man självklart inte. På sin höjd kommer det ett par beklaganden om hur olyckligt förfarandet är. Detta oavsett om det gäller förhalat vaccin, försämringar inom privatiserad äldreomsorg eller om någon påpekar att jorden visst råkar vara rund.
Vad visar detta då?
Jo det visar på att bakom de uppenbart falska påståenden man gör om ett godhjärtat rationellt kapital i form av de flitigaste bäverentreprenörer finns klara ideologiska målsättningar. Den förda politiken representerar ägandets intressen och har ägarens perspektiv. Eventuell samhällelig nytta som uppstår skapas som en bieffekt av vinstjakten. Något som de allra flesta borgliga ekonomer också helt öppet kan hålla med om. Men nu när det visar sig att de så kallade ”spill over” effekterna uteblir eller är rent negativa effekter lämnar det alltså inget annat än vinstjakten kvar.
En jakt vars villebråd är offentliga medel, vilket ger konsekvenser av dem i behov av välfärden.
Nu kanske du tänker; ”Stopp ett tag! Vi har inte råd, finanserna är instabila runt om i världen. Vi måste ta ansvar och inte leva över våra tillgångar!
För det första, det råder inget finansieringsproblem i Sverige. Pengarna finns, men stoppas på politisk väg från att nå kommunerna. Bland annat genom balanskravet i de kommunala budgetera. Den som vill ha vidare läsning och inte kan tro bara på mitt ord rekommenderar jag att läsa boken Välfärdsmyter av fil.dr Daniel Ankarloo varifrån man också enkelt kan ta sig vidare till källmaterialet för det påståendet. Material som i stor del kommer från SCB.
För det andra är konsekvenser av oroliga finanser orsakat just av finansmarknadens allt större inflytande över samhället. En finansmarknad som läkemedels och vårdföretag i högsta grad är en del av. Att ge dem ännu mer av den samhälliga ”kakan” att spela med kommer inte stabilisera, utan är bara ett utmärkt sätt att sprida efterskalven av marknadernas allt tätare krascher.
Vad gällder det tredje och fjärde;
Man måste komma ihåg att stora delar av de regler och förändringar vi sett används för att täcka upp för de massiva skattesänkningar för de allra rikaste i samhället. Klyftor mellan arbetande och ägande har ökat och ökar alltjämt i snabb takt. Det ansvar man talar om är för fallskärmar och aktieutdelningar till stora ägare. Att bygga ett fungerande vårdsystem utan privata intressen är inte att leva över sina tillgångar. Det är att använda tillgångar. Förutom det direkta behov det ska tillfredsställa visar frågan i sig också vid ett vägskäl.
Ett vägskäl mellan vad för typ av samhälle det är vi är ute efter.
Samhällsutvecklingen är inte ofrånkomlig, något man måste komma ihåg. De som påstår det och i nästa andetag lägger fram nya privatiseringar och nedskärningar far med direkt osanning.
Vägarna leder antingen åt att man i första hand strävar efter att de behov som finns ska tillfredsställas, med en solidarisk syn där en sjuk person inte är en kund i behov av varan vård. Eller att ålderdom inte är ett kundtillstånd där man behöver köpa varan omsorg.
Väg nummer två är vi efter borgerlig karta redan på väg in på. En väg där allt mäts i företagsekonomiska termer. Längs den vägen är det tidigare samhällsbygget med ansvar för välfärd inklusive bostäder bara en uppdragsbeskrivning som ska fås att belasta budget i minsta möjliga grad.
Avslutningsvis vill jag framföra till dem som delar min grundsyn och kan hålla med mig:
Kom ihåg att deras snack om nytta, ofrånkomlighet och ansvar just bara är snack. Det är bara väl inarbetad retorik, uppblåst som en ballong. Sticker man hål på argumenten visar de sig likt en ballong innehålla väldigt lite substans och massa. Kvar finns bara idévärlden och intressena hos dem som tjänar på att förhindra folk gratis vaccin mot cancer...
Insändarskribent:
Axel G.
